Det var tänkt som två dagar i lunga Tiveden.

Illa tanke, på söndagskvälle bröts tysnaden av att det flög förbi en helikopter.

Det dök upp folk på krossmotorcyklar. Vad har hänt? Var ju vår fråga, isolerade som vi var fick vi ringa till någon med dator som kunde kolla upp det hela.

En man vid 71 år hade försvunnit, han hade sitt hus strax där vi bodde så utanför vårat fönster stälde polisen upp sin sambandscentra.

Lunget var splittrat.

Förövrigt var det helgen då våren kom. Underbart. M och mig har varit ute och prätt i skog och stad. Glass och solglas. Nu är det hopp om livet.

Nu vill jag inte ha mer vinter tack.

Påsken är nu över i morronväntar jobbet på mig igen.

Peder (eller är det Peter) Lam är en usel programledare. Ett kort personpåhopp sådär bara. 

På lördag bär det av till Tiveden för ett par dagars firande av årsdagen då M och jag bara skulle dricka några öl och lysna på musik.  Det slutade med att vi drack en massa och lysnade på väldigt bra musik. Men mest av allt är det den dagen som är år noll i vårat lag. Ett år en lång tid som på vissa sätt känns som en kort tid och på vissa sätt käns det som en lång tid.

Största anledningentill att detkänns som enlång tid är att jag känner mig så mycket mer (ska man kalla det vuxen? Nää) mognare än vad jag gjorde för ett år sedan. Kan ju vara så att man kan tacka M för det. För hon är ju något äldre än mig. Fast även något kortare.

Året har känns kort för att det har varit ett uderbart år, (trots vissa motgångar)  ett år jag fyllt med kärlek. En kärlek som ändrar min syn på vad kärlek är.

Nu jobbar hon.  Kärleken.

Kär ut över sybernätet. 

Känner mig som om jag var på okänd mark trevandes i mörker.

Jag har men damsugarns hjälp  befriat varje kvadrat från damm.

Men ändå känns det som jag var här för första gången.

Som borta i hemma. Men det känns skönt att vara här. Här är grunden

till det bästa som hänt mig. 

Vissa pesoner ar fenomenala på att se en stor storm i ett vattenglas,

eller om man så vill blåsa upp en i ett snappsglas.Söka en sårskorpa

bara för att klia.

Inget fel i det, men att ängna tid och energi på det verkar lite tokigt.

Jag har hittat mig ett tryggt lä att vänta ut den värsta blåsten i.

Jag vet vad jag vill.

Tror inte jag varit säkrare på något i hela mitt liv. 

Såfort jag får tag i handen ska jag dra den båsande in i mitt lä för att vänta tills stormen bedarrat. Älska henne.

Tålamod

Är något jag har mycket av vissa gånger, andra är det brist av just det samma jag har. Nu är mitt tålamod för mitt syprojekt för tillfället totalt över. Så över att jag har en viss lust att slänga min kära symaskin över räcket på balkongen bara föra att se den drösa i backen nedanför med en smäll.

Så pass över att jag nästan vill bränna det jag håller på med. Det som skulle bli en fin present som skulle väcka gädje. Men snart har min bitterhet lagt sig och jag har tålamod igen utan att slänga varkensig det jag syr på eller med. 

Ja har under många års tid samlat på finska fraser så som får ej över täckas och så vidare. Det hela började med att jag och en kompis satt i min nya bostad innan jag flyttat in. Vi satt där och drack öl. Framåt småtimmara började vi bli uttråkade. Det ända vi hade att fördriva tiden i ett tomt hus var att översätta en instruktionsbok för spisen mellan finska och svenska.

Idag var jag och M på loppis (inte för just det är något som hör till det ovanliga) där jag för tio kronor fann Suomalais-Ruotsalainen.

Svensk-Finsk palör. Kan ju inte bli mer passande, nu kan jag ju plugga in en massa bra fraser som: Tukka pitäisi lyhentää, niskasta lyhyeksi, mutta edestä pitemmäksi?

Som betyder: Kan jag få håret klippt, kort i nacken, men längre framtill?

Världen är räddad.