Knackig internätlina.

Skrev här igår och just när allt var klart så skit det sig med kontakten.

En svordom på j följt av skit skulle kunnit suttet fint på plats.

Men idag är jag glad. 

Jag har inte varit känd för att vara någon bokmal. Tvärt om, jag var en av de där som fick gå ut och sätta sig i annat rum och läsa i grupp tillsammans med han som petar i näsan och han som aldrig kan sitta still.

Kort sagt jag var ingen lästalang då, inte nu heller men det har klart blivit bättre.

Men nu har jag hittat en bok jag fallit för. Jag har den uppe så fort jag ha en lucka i min dag, boken heter: Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson som handlar om det okända fusket i den mat vi stoppar i oss.

Ett av de partierna jag tragglade igenom mig idag handlade om E-numren. (En slags kod för de kemikalier som av EU bestämda att få ingå i vår mat) Skrämmande?

Det var i kapitel 12 Den Femte Smaken som jag hittade ett pati om att det finns en hel massa E-koder, men om det är en man ska lägga på minnet är det E-621 eller som den heter mononatriumglutamat.

Den behöver man inte lägga på minnet för att den är farlig på något sett utan en smakförhöjare.

Mats-Eric skriver: "Det dolda och ofrivilliga budskapet till den medvetna konsumenten är följande: Den mat du nu står i begrepp att köpa innehåller så utarmade råvaror och har behandlats på ett sådant sätt i den industriella processen att de naturliga smakerna blivit så försvagade att en särskild substans måste tillsättas för att maten ska bli ätlig."

Kort sagt de har snålat så pass och sprutat i så mycket vatten att skiten inte änns är värt att kallas föda.

Han skriver vidare: "Smakförstärkare kan för den okritiske uppfattas riktigt positivt: Så bra att någon har tänkt på att föstärka smakerna, då måste maten bli extra god." För det brukar just bara stå smakförstärkare E-621 på paketen. Medans de rika knösarna som gör skiten tänker om man sär ut maten lite till och förstärker upp smaken känar vi mera pengar.

Irriterad är bara en uns av den känsla man får.

Vissa dagar är det som man har lite exra med energi.

Det sritter lite i benen när man är ute och går, som en kalv på grönbete.

Så är det som att det sitter i solen för när den glödande globen går ner så blir man trött. Var allt bara en illution eller? 

Jag vet att det inte var en illution. Jag vet varför det spritter i mina ben.

Jag vet att jag har spritt i benen och pip i mitt huvud. 

Lurad.

Lustig tradition vi äger i det här landet där kungen bor i Stockholm.

Att det är fritt fram att luras en hel dag. Toppen på det hela att tidningarna är de som bluffar mest och för den delen sämst.

Den kära "Corren" hade dagen till ära en idé om att det ska gå att blåsa östgöttarna med att det ska byggas en superrondell i Linköping, som består av flera små rondeller. Så långt kan det ju vara sant men sen drar dom till med: För att skona miljön ska ett flertal lejon plaseras ut. Dessa djur ska suga i sig de farliga avgaserna leda den till en renare där avgaserna ska ledas igenom gran och tallris. Där sprak det värre än förhänget i templet då Jesu dog.

Kul är det ändå. 

Det var tänkt som två dagar i lunga Tiveden.

Illa tanke, på söndagskvälle bröts tysnaden av att det flög förbi en helikopter.

Det dök upp folk på krossmotorcyklar. Vad har hänt? Var ju vår fråga, isolerade som vi var fick vi ringa till någon med dator som kunde kolla upp det hela.

En man vid 71 år hade försvunnit, han hade sitt hus strax där vi bodde så utanför vårat fönster stälde polisen upp sin sambandscentra.

Lunget var splittrat.

Förövrigt var det helgen då våren kom. Underbart. M och mig har varit ute och prätt i skog och stad. Glass och solglas. Nu är det hopp om livet.

Nu vill jag inte ha mer vinter tack.

Påsken är nu över i morronväntar jobbet på mig igen.

Peder (eller är det Peter) Lam är en usel programledare. Ett kort personpåhopp sådär bara. 

På lördag bär det av till Tiveden för ett par dagars firande av årsdagen då M och jag bara skulle dricka några öl och lysna på musik.  Det slutade med att vi drack en massa och lysnade på väldigt bra musik. Men mest av allt är det den dagen som är år noll i vårat lag. Ett år en lång tid som på vissa sätt känns som en kort tid och på vissa sätt käns det som en lång tid.

Största anledningentill att detkänns som enlång tid är att jag känner mig så mycket mer (ska man kalla det vuxen? Nää) mognare än vad jag gjorde för ett år sedan. Kan ju vara så att man kan tacka M för det. För hon är ju något äldre än mig. Fast även något kortare.

Året har känns kort för att det har varit ett uderbart år, (trots vissa motgångar)  ett år jag fyllt med kärlek. En kärlek som ändrar min syn på vad kärlek är.

Nu jobbar hon.  Kärleken.

Kär ut över sybernätet. 

Känner mig som om jag var på okänd mark trevandes i mörker.

Jag har men damsugarns hjälp  befriat varje kvadrat från damm.

Men ändå känns det som jag var här för första gången.

Som borta i hemma. Men det känns skönt att vara här. Här är grunden

till det bästa som hänt mig.