Slut på första månaden i det nya året. Har sutti här några gånger nu på den senaste tiden men kommer aldrig på något av vikt att skriva. Känner mig tom på den delen av hjärnan. Det leder ju till att min blogg blir ganska så tom med, men det är väl smällar man får ta.

Blogga på ni med inlevelsen för det kvar. 

Nu har jag varit jättekass med mitt bloggande. Det paserar inte bara dagar utan veckor emellan. Illa: ja. Ändring: vet ej. Men man kan ju göra ett försök eller två.  Januari börjar året med slask grått väder mörker som inte vill släppa taget om vårat land. Om nåra månader är det ljust utanför glaset som nu pryds av vattendroppar som sakta tinar bort resterna av den lilla snön som envist ligger kvar. Blir det någon vinter den här vintern? Det kan hoppa över detta stadiet nu tycker jag. Slaskigt ute varmt i hjärtat.

Snart tio månader av det jag trodde var onåbart som jag trodde var en god vän. En loppis vän. Varmt i mitt inre kallt att skrapa rutor.

Skrapar bloggen vidare. 

Dagar går saker händer.  Ibland kommer man in i tider av livet när dagarna bara går så fort veckor rusar föbi. Antingen kan det bero på att man hittat någon drog som simmar omking i es blodomlopp eller så är det för allt är bara så bra.

Inga bekymmer eller besvär. Jag tror jag är i fallet av det andra alternativet av de båda jag just gav. Men det kan ju oxå vara så att någon har pillat i något i min mat som jag inte vet om... 

Tiderna går och nu är det nytt år.

Dagarna står och jag hoppas på vår.

Nu hör jag M i trappen vi ska äta potatismos och köttabullar.

Vi har slitit lite med mitt sovrum idag städat och röjt, jag har en del att röja med. Kört kläder till myrorna. Allt detta han vi med för att man inte drack alkohol i går. Åter till moset.

Nyårsbloggat. 

Jag har varit och sett Arn. Svensk filmindustis storsatsning.

  Vad tykte jag då? 

Helt spontant är att jag hade sett den bättre hemma i min soffa med en filt i knät brasan sprakandes i kaminen och M brevid migi samma soffa, nu var det ju med henne jag såg den här på bio med men i varsin stol. Fan vad obekväma stolar de har i de där salongerna. Men Arne kan ju fäktas.

Kort sagt gillar du att gå på bio så är det ett självklart val att se den på bio, det är en storslagen film minst sagt. Har du vättigt ljud hemma i tvrummer så mys till det se den hemma. Hoppas bara att de får in sina satsade pengar.

Klart slut biopoppblogg.

Dåliga dagar för M.

Det är väldigt svårt att se någon man älskar ha ont. Stå där och inte kunna göra något åt det onda. Om man kunde skulle man vilja ta ut det onda ur kroppen knykla ihopp det som en pappershanduk och trots man inte får spola ner dom i toan, just spola ner skiten i toan.

Men det är ju bara önskans drömmar i morron är en annan dag då kanske det är bättre. Kram på dig gumman.

Blogglider vidare. 

Här sitter jag och glor på ingenting.

Det finns inget att glo på, det finns inget att göra, det finns inget jag kan göra. Inte långt härifrån ligger min kärlik i värk efter operationen. Jag får inte äns komma och hälsa på henne där hon ligger. Sådana är tydligen folket i vita kläder.Jag vill ju finnas där för henne inte vara här för mig själv.

Inte mycket jag kan göra åt som det är nu. Värk som man hör över telefon så det nästan värker i örat.

Bloggar uppgivet vidare. 

I morron förändras saker och ting. Fast på ytan syns ingen skildnad förutom ett stäck. Men innanför sträcket är det anorlunda.

I morron är det operation för M. Man vet ju aldrig hur man mår efter ett sådant ingrepp. Jag kan ju bara finnas där.

Med mina armar vill jag vira in henne likt bandage uti en värmande evig kram. Med min närhet vill kännas till.  

Bloggat vidare. Änu vidare.